Det här är fortsättningen av en summering av ett youtubeinslag från föregående inlägg…

Ett väldigt kort referat, snarare en summering, under rubriken”referenser, länkar och tips”.

Jag känner inte riktigt igen Bernard E. Harcourts redogörelse för tyskarnas eustanasiprogram och eugenik i boken, sidorna 480-483, som handlar om Nazityskland och Förintelsen. Det står om ”mentally ill och handicapped” som om de vore ”huvudsaken”, men då är jag rädd för att för att man blundar för att Nazitysklands främsta måltavla, sedan början av 1930-talet var judarna. Enligt min bild grep kyrkorna in å de funktionsnedsattas och funktionshindrades vägnar, och stoppade ”dödshjälpen” till dessa. Men massmorden på judar, romer och andra misshagliga personer skedde i stort sätt utan vädjanden och protester. Jag behöver kolla upp det här lite med en historiker, men innan jag avslutar inlägget vill jag bara instämma i det som förre partiledaren för Kd, Alf Svenssoklart och tydlig sa i en intervju för ett par decennier sedan, ungefär att dödstraff är förkastligt. Och inhumant; bland annat inhumant för man att man inte tillerkänner den dödsdömda människan hennes kognitiva förmågor, det vill säga att reflektera och tänka igenom vad hen har gjort . Man förvägrar den människan rätten att känna ånger, och kanske viljan att börja ett nytt liv. Hur många människor har inte vänt blad eller börjat ett nytt liv? Det är oändligt svårt att födas till människa enligt buddhismen, och väldigt svårt att omfatta…

Det är skrämmande det som Harcourt beskriver, hur många svarta som har psykiska besvä (mentally ill) som sitter i fängelse i USA. Det är sorgligt, tragiskt och upprörande; det är inte en plats för psykiskt sjuka. För att klara en fängelsevistelse, tänker jag, måste man ha sitt sinne i fullt behåll för att orka uthärda. Det är tragiskt att så många sitter i fängelse på grund av att det förebyggande arbetet saknas, att samtalsresurser saknas med mera. (Och att etik tas så lättvindigt, när verkligt stora frågor ofta är etiska till sin natur. ) Jag kan göra listan lång, men läser man det föregående inlägget så vet man lite vad jag talar om. Det måste finnas mening, och något att tro på. Ens ”själv-talk” måste fungera; att man kan mentalisera, resonera med sig själv så man hittar sig själv när man håller på att tappa sig. Alla människor behöver en omgivning som drar en ”uppåt”, inte neråt. Familj, föräldrar eller betydelsefulla andra.

Skymf mot historien

Det är fruktansvärt, och en skymf mot historien, inte minst med tanke på Auschwitz, att man i staterna Alabama, Mississippi och Oklahoma börjar använda nitrogengas, som Harcourt berättar i sin bok:

”As a result of difficulties with lethal injection, the state of Alabama, as well as the states of Oklahoma and Mississippi, are now developing execution protocols using gas. They have not yet decided whether to use gaschambers or simply gasmasks. We will know more about how they plan to gas the condemned soon.” (s. 483)

Tyvärr, som vi vet och vilket Adam Hochschild (se här) exempelvis har skrivit om, användes senapsgas under första världskriget, och därifrån började fabriker utveckla exempelvis effektivare medel för insektsbekämpning etc. Hochschild drar upp en röd tråd från 1800-talet och fram till andra världskriget som handlar om just vapenutveckling, inte minst kemiska vapen. (se här: https://www.bokus.com/bok/9789170376955/aldrig-mera-krig-lojalitet-och-uppror-1914-1918/) Taggtråden kom också vid en tidpunkt, där i början av 1900-talet, om jag minns rätt. ”Koncentrationslägerformen” började tas i bruk redan under kolonialismens dagar, jag tänker på hererofolket exempelvis, men samtidigt behåller jag två tankar i huvudet, för antisemitismen har en lång och grym historia och antisemitismen, och efter vad jag läst i Raul Hilbergs bok, The Destruction of the European Jews, i tre delar, och de illustrationer som visas, var antisemitismen oerhört grym och nedsättandeoch ned ständiga pogromer, och då talar jag ändå endast om slutet av 1800-talet och framåt. Läser man Raul Hilbergs böcker förstår man vilket minutiöst och utstuderat tillvägagångsätt man iscensatte för att sätta igång och vidmakthålla sina dödsfabriker, (något liknade, eller ens i närheten, hade aldrig gjorts förut), in i det sista. Där står allt om I. G. Farben och Zyklon B, (och Harcourt berättar i sin bok att när han var och gästföreläste i Europa, vid the Goethe Universität i Frankfurt am Main, såg han att universitetet var byggt i och runt det massiva industrihögkvarteret I.G. Farben) och så mycket mycket mer. Raul Hilberg var först i arkiven i Tyskland, tror jag, så fort det var tillåtet. Han var född i Österrike 1906, men amerikansk jude och dog 2007. (se här)

Det är nog så att jag missförstått Harcourt: Han skriver att baserat på de lärdomar man dragit av eustanasiprogrammet, så började man använda gaskammare för att mörda judar. (s. 482) Kanske har jag gjort en höna av en fjäder här, på grund av mitt skummande av boken, och för det ber jag om ursäkt. Men jag vill också framhålla, mot bakgrund av den växande antisemitismen i Europa och att det tyvärr finns förnekare av Förintelsen, att det är viktigt med tydlighet undvikande av ”förenklingar” som kan bidra till att man får något om bakfoten. Förmodligen räknar Bernard E. Marcourt med att läsarna av den här boken är professorer som han själv och studenter, filosofer och andra initierade, insatta Madagaskarplanen och allt som varit. men även andra intresserade. Det finns också rädslor hos människor med psykisk diagnos, som jag själv, för det som hände under andra världskriget, men också före, med rasbiologins inträde och etablerandet av det Rasbiologiska institutet 1922. Och rädslor kan få en att gå i försvar. Och när en handledare nämnde för mig i slutet av 1990-talet, att ”psykiskt sjuka är rädda för nynazism och kopplingar till nazismen och så vidare, så påbörjade jag en slags ”bearbetning” av den rädslan i och med att nynazismen hade vuxit sig starkare i Sverige sedan slutet av 1980-talet. Jag kanske kan återvända till den processen vid ett annat tillfälle. Vården, den vård jag har mött, har inte tagit upp historien eller någonting av detta. Och det är väl här också som jag måste erkänna, fast jag i princip är emot medicinering: När man är rädd är det ”skönt” med neuroleptika; den ”trubbar” av, sveper in en i vadd. Men nej, jag vill vara en full människa; jag måste komma ur det här, jag måste arbeta på att bli frisk och få tillgång till hela mig; kunna gå inåt. Tursamt nog, alla har inte samma förmån, var jag uppbackad av min familj. Och sedan, mötet med just en forskare, (genom Nika Söderlunds försorg kan man säga, själv forskare, och den som står bakom talbart) som blev ingångsporten till att börja titta på de ”stora sinnesjukhusen” och rasbiologin och steriliseringarna och så vidare. Utan hennes förmåga att ”hålla” mig, lära mig reflexera och våga se att jag själv går omkring och bär på en historia som är viktig, är ovärderligt . Och det är skönt att veta att jag inte behöver ”vaddera” mig längre, utan får står i förbindelse med nämnda forskare, (och mitt eget inre) och veta att jag alltid nå, och diskutera med henne. Hon har blivit min vän.

Jag vill också poängtera att jag inte kan tala utifrån någon annan, hur det är att vara jude, rom, muslim eller hur det är att ha funktionshinder exempelvis -bara utifrån mig själv.

Hursomhelst, jag uppmanar alla som är intresserad av historia och samtiden att läsa Bernard E. Harcourt, och ta en titt på hela hans författarskap för det känns angeläget. Däremot tror jag att det är för tidigt att räkna ut”Frankfurtskolan”, som det finns en antydan till i boken. Praktiken kan, som sagt, vara ”situerad”, ske i kroppen. Det är där stigma sätter sig, i vårt kroppsbaserade sinne. Den erfarenheten är nog så dyrbar, och säkert för många en drivkraft till förändring.

Ett sista citat från Harcourts bok:

The history of those concentration camp killings evolved, starting with the desire to eliminate the mentally ill and abnormal. It began with the elimination of mental patients, and then it extended to the handicapped, the chronically ill, the aged. It was part of an euthanasia program, in the lineage of eugenics – that is, in the lineage of science and truth. The documentation is telling. Let me reproduce it at length here. We need to be reminded. We need to remember. We need to recall the rationality of it all, the systematicity, the protocols: ( )” (s. 481)

Det sistnämnda påminner mig om de arkiv som kanske fortfarande saknas här i Sverige. Vem sitter på dem? Sara Hansson tar upp ett fall av förkommet arkiv i sin avhandling ”I den goda vårdens namn.” (se här) Vissa studier har dessutom varit inofficiella, gjorts på fritiden, och kanske samtidigt med officiella. Detta är något som historikern Elin Bommenel, blan annat, tar upp i sin avhandling ”Sockerförsöket. Kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa” ,(se här). Hon följer bland annat försöksläkare Carl A Larson, (under vitaminförsöket var han endast medicine kandidat, s.116) och hans forskning. Hon går även igenom andra aspekter kring ”forskningsmaterialet” och redovisar resonemang kring ”Richtlinien” och ”Nürnbergkoden”, se exempelvis s. 203. Här stödjer sig Elin Bommenel på forskaren Bo Petersson, närmare bestämt hans arbete ”Etik och kolhydrater. En forskningsstudie om Vipeholmsundersökningarna 1945-1955” i VEST 1991:2-3. Göteborg 1991.

Bommenel skriver:

Om man skulle väga patienternas lidande mot vinsterna för samhället skulle man, enligt Bo Petersson, inte heller finna dem etiskt acceptabla; det hade gått att uppnå samma resultat genom att vänta på lovande utländska forskningsresultat eller använda frivilligt anmälda.” (s. 203)

Arkiv vill man ska vara i goda händer. Inte minst alla undersökningar som gjorts på värnpliktiga, exempelvis ”Studien om arméns urvalsprov ur psykiatrisk synpunkt. Erfarenheter från en militärpsykologisk kommendering våren 1943”, av psykiatern Hakon Sjögren. (se här)

För några år sedan rapporterades det om tretton säckar med journaler undanstuvade i en källare som kom från en psykologmottagning i Göteborg – var konfidentialiteten inte värd mer? (se här)

/Helena Maria

Referenser, länkar och tips:

Bernard. E. Harcourt. 2020. Critique & Praxis. A Critical Philosophy of Illusions, Values and Action. New York. Columbia University Press.

Laura Martisiute. Checked by John Kuroski. 2017. The Horrifying Cures of Dr. Cotton – America’s Biggest Quack. ati. 017-11-13.

https://allthatsinteresting.com/henry-cotton

Sounds True Youtube channel: Trauma: The Invisible Epidemic. With Paul Conti.

(Hämtad: 22-01-14)

Cy Wakeman. No ego podcast. Tending to your mental health with Jamie Zuckerman.

https://poddtoppen.se/podcast/1253461828/no-ego/s4e11-tending-to-your-mental-health-with-jamie-zuckerman (Hämtad: 22-01-14)

Lars Mogensen, programledare. Filosofiska rummet:Världens utveckling. P1, Sveriges Radio. Gäster: Filosofen Magnus Jiborn och sociologen Roland Paulsen. 19-03-09.

https://podcasts.nu/avsnitt/filosofiska-rummet/varldens-utveckling

(Hämtad: 22-01-14)

Maciej Zaremba. 2021. Kriget mot privatläkarna – därför kan din läkare tvingas lämna ut dina uppgifter. Kulturdebatt. Dagens Nyheter. 2021-09-22

https://www.dn.se/kultur/maciej-zaremba-kriget-mot-privatlakarna-darfor-kan-din-lakare-tvingas-lamna-ut-dina-hemliga/

Gabriel Tjulander. 2018. Psykolog dumpade 13 säckar journaler i källaren. Göteborg Direkt. 2018-08-15.

Roland Poirier Martinsson. 2020. Fången. Kaunitz-Olsson förlag.

Roland Poirier Martinsson bedriver också podden ”Hemlängtan” med sin journalistkollega Fredrik Virtanen, och de talar bland annat om Gud och katolsk tro utifrån olika utgångspunkter, samt katolska kyrkans notoriska pedofili, se nedan https://poddtoppen.se/podcast/1589417970/hemlangtan-med-virtanen-roland-pm/om-kristen-tro-och-pedofili

Anders Hansen. 2021. Depphjärnan. Utkommer den 28 oktober. Bonnierförlaget,Pressfrukost.2021-09-16.

https://www.google.com/search?q=youtube+anders+hansen+depphj%C3%A4rnan&oq=youtube+anders+hansen+depphj%C3%A4rnan&aqs=chrome..69i57j33i22i29i30l6.21874j0j9&client=ms-android-samsung-ga-rev1&sourceid=chrome-mobile&ie=UTF-8#fpstate=ive&vld=cid:d19b32a4,vid:ru87M1q5VrQ,st:0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: