Tillitskris och rädsla i vattennödsituation i Iqaluit, Nunavut.

I podcasten Front Burner, en kanadensisk nyhetspodd från CBC News och CBC Podcasts, tog man i dag, den tjugonde oktober, upp den vattennödsituation som uppstod i Iqaluit, Nunavut, i början av oktober. En nödsituation som inte uppmärksammades korrekt av stadens tjänstemän förrän efter en vecka av vattenkontamination.

Det som hänt har skadat tilliten hos invånarna, förklarar borgmästaren i Iqaluit, Kenny Bell, för den intervjuande journalisten. Han betonar också deras rädsla, att den inte är över än. 

I podcasten intervjuar CBC:s journalist två andra journalister, Pauline Pemik och Jackie McKay på CBC Nunavut, om situationen och hur den uppstod.

De berättar att början av oktober började det dyka upp inlägg på FB och sociala medier om att dricksvattnet i Iqaluit luktade drivmedel, som diesel, att något förorenat det. Och sedan larmades myndigheterna och även stadens borgmästare.  Men invånarna fick höra att vattnet var drickbart, att det inte var någon fara. Det visade sig att myndigheten som testade vattnet hade testat för bakterier och andra kontaminationer, men inte kolväten.

Först efter en vecka började tjänstemännen efterfråga invånarnas rapporter om diesellukt och kunde därmed konstatera att spår av drivmedel kommit in i vattentanken, men man vet ännu inte hur.  Staden försattes i en nödsituation.

Nödsituationen satte fingret på den gränssituation vad det gäller vattenbrist som ursprungsbefolkningen i Nunavut lever med.  Det är långt ifrån första gången, och dessutom  lever man med en situation där buteljerat vatten flygs in.

Jackie McKay säger exempelvis:

If we are going to be a capital city in Canada, we should be able to rely on the water coming out of our taps.”

I podcasten pekar journalisterna på klyftan mellan Nunavut och resten av Canada. En klyfta som bara växt med klimatkrisen och som fortsätter att växa.

Ursprungsbefolkningen i Nunavut har levt farligt när a en vattennödsituation i åratal, och det behövs en helt ny infrastruktur för vattenförsörjningen, men också nya hus som är anpassade för dessa. Vatten faciliteterna behöver byggas om så att de kan bära upp en växande befolkning. Det behövs också en ny vattenreservoar för genom de brott på vattenledningarna som uppstår när vattnet fryser och därmed expanderar går enorma vattenmassor förlorade. Buteljerat vatten i mängder flygs också in, och i podcasten talar journalisterna också om planerna på hur de här vattenflaskorna ska kunna återvinnas. Nunavut har ingen egen återvinning så flaskorna måste till exempel, som en lösning, skeppas iväg.

Det är inte bara vatten som det är brist på, utan Pauline Pemik pekar på andra brister också. Exempelvis bristen på bostäder, något som resten av Canada nu börjar känna av, men som Nunavut alltid fått dras med. I Nunavut finns inte heller tillräckligt med infrastruktur för sjukvård, skolor, förskolor eller tandläkare.  Listan bara fortsätter, konstaterar hon.

Pemik visar också på hur det byggts en hamn som inte bara betjänar territoriet utan företag från resten av Canada såväl som internationella företag.  Hon menar att Nunavut behöver tillgodose bara sina egna behov också, vad det gäller infrastruktur exempelvis, men också annat, och säger:

” I don´t know how to validate  or somehow explain that our lives are just as important as lives over there”.

Pauline Pemik beskriver för den intervjuande journalisten att det är skrämmande att tvätta händerna i vattnet från kranen även om det från officiellt håll sagts att det är ofarligt. Hon beskriver hur vattnet, i den minut det rör vid hennes hud känns som gas. Och hon kan inte bara göra det, så det enda hon kan göra är att åka till en väns hus och tvätta sig där. (enligt aptnews.ca den 13 0tober, 2021, så varnas gravida kvinnor och föräldrar med barn att inte tvätta sina barn i vattnet) Och sedan går hon till de olika hämtställen i staden där myndigheterna tillhandahåller vatten via vattentruckar för att ha så att hon klarar sig. Sedan försöker hon hjälpa andra som inte kan hämta vatten själv.  Många är engagerade i att hjälpa eftersom vattnet fortfarande inte är drickbart.

Jackie Mc Kay berättar om hur hon bland annat hämtar vatten i Sylvia Grinnell River och kokar det när hon kommer hem.  

På grund av klimatförändringarna går det inte längre att färdas över isen för att nå sjöar längre bort där man annars brukat kunna hämta vatten, berättar hon.  Hela levnadscykeln där invånarna försörjer sig på det som Nunavut ger av vatten, kött och fisk, har rubbats.

Den 25 juni 2021, i UN News. Global Perspectives Human Stories, uttalade FN:s livsmedels – och jordbruksorganisation, följande:

Indigenous people living on the frontline of climate change could offer potentially ground-breaking insight

into biodiversity protection and sustainability, but they urgently need help

to withstand a growing number of threats to their way of life”. (se här)

/Helena Maria

Referens:

CBC Podcast: How Iqaluit’s crisis is connected to climate change. 22 minutes. Posted Oct 20, 2021. (se här)

Se gärna också:

Kent Driscoll. 2021. For years people in Iqaluit have feared their water, now it’s undrinkable. Oktober 13, 2021. aptn. National news. (se här)

Willow Fiddler. 2021. Iqaluit residents collect river water, city fills up tanks after gasoline suspected in tap water. Oktober, 13, 2021. The Globe and Mail.

https://www.theglobeandmail.com/canada/article-iqaluit-residents-collect-river-water-city-fills-up-tanks-after/

En tanke på “Tillitskris och rädsla i vattennödsituation i Iqaluit, Nunavut.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: