”Levande begravd på ett mentalsjukhus”.

Hon kysste havet. Berättelsen om Greta Ahrbom”, (2019) är Thorleif Ingelögs berättelse om sin mormor, textilkonstnären Greta Ahrbom, (1895-1993). Han växte upp i tron att Greta var syster till hans mormor, inte mormodern själv.

I verkligheten var Greta redan dödförklarad, levande begravd på ett mentalsjukhus. Instoppad, inlåst, behandlad med mängder utan elchocker utan resultat sades det. Därefter aktivt glömd av alla släktingar.” (s.15)

Då visste de inte att själen också kunde bli sjuk, konstaterar Ingelög.

En gång träffade Ingelög Greta under sin barndom. Han var då sex år och skriver att det var ett av hans första och starkaste minnen. Hans mamma, hans bror och han själv besökte henne i en lägenhet med fördragna gardiner. De hade kakor med sig.  När de var på väg i trappan öppnades dörren och påsen med kakor kastades efter dem.

Thorleif Ingelög och hans bror blev rädda och Thorleif Ingelög frågade mamman:

– Varför gjorde moster Greta så?

– För att hon är så väldigt sjuk. Kom så går vi ut i solen! (s. 15)

Många år senare, under ett kurslabb på Uppsala universitet, får Ingelög ett meddelande att han ska åka hem till Gävle för hans pappa hade kommit in på sjukhus. När han anländer går pappan direkt in på väsentligheter, berättar Ingelög. Bland annat får han reda på att hans biologiska mormor är Greta.

Er biologiska morfar tror jag var en flygare som störtade i havet och omkom innan Mameka (Ingelögs mamma) föddes. Han heter Fritz Netzler. Men om den saken vet jag nästan ingenting. Det ämnet har varit tabu under alla år. Greta blev tyvärr väldigt sjuk och är sedan länge borta från världen, intagen på något mentalsjukhus, i Stockholm tror jag, och efter vad jag hört inte kontaktbar.” (s.12)

Sedan orkade pappan inte tala mer. Ingelög skriver om hur tacksam han är för att pappan på sin näst sista dag i livet berättade om mormodern och avslöjade hemligheter som ingen talat om förut.

Tio år senare inledde Ingelög sitt detektivarbete.  (s. 12) Han ville finna och få kontakt med Greta, skriver han.  Några av de frågor han hade var följande:

”Hur kom min mamma in i historien?

Hur kunde Greta hamna på mentalsjukhus?

Och hur kunde en frisk kvinna fortfarande bo där?” (s.23)

Under arbetets gång stötte han också på andra häpnadsväckande människor som han ville berätta om, skriver Ingelög. Det hela mynnar ut i en släktberättelse med Greta Ahrbom i centrum.

Det är rakt igenom en fascinerande, ömsint och välskriven berättelse Torleif Ingelög drar in läsaren i. Hans iakttagelse- och inlevelseförmåga inte minst vad det gäller de psykiatriska sjukhusen och dess patienter ger delvis en ny syn. (ska återkomma till det i ett nytt inlägg )

Greta Ahrbom, Ingelögs mormor, togs in på Beckomberga 1952, och omyndighetsförklarades, senare förflyttades hon till Norrtulls sjukhus för de kommande trettio åren. Sina sista år tillbringade hon Danvikshem. (s. 132, 136-137)

Att Greta förlorade sin älskade och att hon tvingades lämna ifrån sig sitt barn och hemlighålla det kom att prägla hela hennes liv, skriver Ingelög. (s. 236)

Redan Gretas närvaro vid fästmanens begravning ute till havs, hur beskedet om hennes gravididitet togs emot i de olika hemmen får läsaren att förstå hur hennes trauma hela tiden byggts på. Till slut blir det för smärtsamt, det går inte att härbärgera längre, det finns inget ”hållande” i omgivningen, inga ansatser till samtal.

 Hennes sätt att uttrycka sig var genom sin konst, understryker Ingelög och konstaterar att när det inte räckte blev hon sjuk. (s. 155) Det blev växterna som hjälpte henne tillbaka till livet och konsten.

När Greta hamnade i mentalsjukhusens värld hade hon fråntagits det mesta, familj, yrkesliv, frihet, stolthet, bostad och ägodelar. [   ] När hon åter blev myndigförklarad upptäckte man i handlingarna en viss självkritik från sjukhuset.  Framför allt att man inte hade ordnat ett annat boende åt henne. Man betraktade inte Greta Ahrbom som sjuk. Men det hade inte varit lätt att återanpassa henne till samhället.” (s. 233-234)

När Ingelög läste handlingarna framgick det inte att hon hade fött ett barn, men påpekar att på den tiden om man hade kraftigt brutit mot sin tids konventioner och värderingar och fött ett barn utan att vara gift så ”låg det nära till hands att framställas som lite ”underlig”.  (s. 134)

Missa inte att höra Ingelög själv berätta om Greta Ahrbom i P1:s programserie ”Familjehemligheten”, se här. En serie som för övrigt varmt rekommenderas. )

/ H-M

Referenser:

Ingelög, Torleif. 2019. Hon kysste havet. Berättelsen om Greta Ahrbom. Sigtuna. Vulkan & Skogstorps förlag.

Gunilla Nordlund. 2020. Torleif hittade sin mormor på ett mentalsjukhus. Familjehemligheter. P1. Sveriges radio. En serie av Gunilla Nordlund och Ola Hemström. Publicerad 2020-10-26.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s